.www.mariettdavalon.blogg.se

Till Farfar ♥

Tack! Tack för ditt engagemang, för din omsorg, för din kärlek! Tack för dig, Farfar! Det är med stor sorg i mitt hjärta jag skriver detta brev till dig. Detta avskedsbrev?.. 86 år är ingen ålder, men för en sjuk man som du var detta väntat. I många, långa dagar har du kämpat, men nu är du äntligen “fri”. Fri från smärtor och sjukdom. Jag var hos dig idag, en liten stund. Martin och Evelina sa också adjö. Vi har pratat om minnen vi har av dig och farmor, viktiga minnen, minnen vi har tillsammans med er. Jag tänker tillbaka på den tiden då du var frisk, när du och farmor bodde i huset. Jag stänger mina ögon och ser då mig själv som liten hemma hos dig. Känslan jag hade när jag hälsade på, besöker mig på nytt. Känslan av kärlek och värme. Jag minns dofter, hur “huset” luktade, hur du luktade. Jag minns när vi spelade Fia med knuff och Finns i sjön, när du byggde legogarage till Martins bilar. Jag minns hur din snickarbod såg ut, alla verk av dig. Ditt snickeri och din målning. Jag minns Rumpnissarna som bodde i källaren “grunden”. Jag minns framförallt din kärlek till ditt dragspel. Hur vi har lyssnat men även sjungit tillsammans. Jag minns er heltäckningsmatta på ovanvåningen, den som jag älskade att ligga på när vi tittade på Åsa Nisse och OS. Jag minns våra lördagar när vi spelade Bingo. Jag minns alla gånger du uppmuntrat och pepprat mig till att måla, skapa. Vi ett tillfälle utmanade du mig att rita av Pluto (hunden). Vi skulle göra en klädhängare av motivet. Jag fick kalkera av min deformerade hund på en planka, såga ut den själv, slipa och måla Pluto. Spika fast krokar och öglor. Ja du lärde mig att skapa något från grunden den gången. Du Farfar, du har påverkat mig mycket genom ditt engagemang. Du har alltid trott på mig, mitt skapande, det var du som sa till mig att satsa på “konsten”. Du sparade mina verk, mina serier och målningar. Jag har så många fina minnen av dig, och kan omöjligt få ner alla här. Allt jag minns har en betydelse på ett eller annat vis. Jag minns dina tårtor med linser på. Jag minns ditt stora sötsug, du älskade choklad och ostbågar. Jag minns de gånger jag fick följa med dig och Farmor över till Norrehed och äta. Jag minns dig Farfar. Du var en fin man och världens bästa Farfar. Du var en glad och rolig man. Ditt skratt och hur du gned dina händer minns jag tydligt. Du lärde mig att “fisa” med händerna. Dina långa och fantastiska berättelser om dig själv och “tiden” förr. Jag skulle kunna sitta här hela dagen och natten och bara skriva en massa fina minnen av dig och oss. En sista sak, jag minns alla gånger jag fick vila hos dig , du stoppade om mig och höll om mig under tiden. Lukten av din och Farmors säng kommer jag ihåg. Jag fick bädda ner mig och ligga där så länge jag ville, när jag ville. Du är i mina ögon, då, nu och för alltid bäst!

Så Tack! Tack för allt! Tack för dig!

Jag älskar dig Farfar! Du lämnar oss fysiskt, men i våra tankar finns du alltid kvar. Alltid! ♥

På väg, mot farmor.. Pappa följer med, han kör. Bredvid sitter jag, tyst och tänker. Det är nu mer än ett år sedan jag träffade farmor, jag har inte vågat. Jag undrar.. hur ser hon ut? Hur mår hon? Kommer hon ihåg oss? Jag har inte vågat hälsa på farmor eftersom jag är rädd, rädd för “henne”. Jag älskar farmor jättemycket och tycker det är plågsamt att se på när hon blir mindre och mindre, tommare. Jag kan inte bota henne, göra henne yngre, friskare, gladare. Jag är maktlös. Vill inte att farmor ska bli blank, inget! Hon som en gång varit full av färg och glädje, och som en gång haft den där extra kollen. Farmor var världens bästa matlagare, hon var en sådan människa som alltid hjälpte andra, tog hand om andra, satte dig före sig själv. En mycket älskvärd kvinna! Jag och mina syskon, Martin och Evelina han fått så mycket av vår farmor och farfar, då menar jag inte materiellt, nä nä. Vi har fått mättligt med kärlek och omsorg. Farfar som ordnade med “Unga örnar” för vår skull och tog oss till skogen var söndag för att mata rådjuren, körde oss hit och dit etc etc. Farmor som gav oss goda råd, kramade oss och tog hand om oss etc etc. Jag har farfar att tacka för när det gäller mitt stora intresse idag, målningen..

Tankarna maler i huvudet på mig när vi sitter i bilen, pappa och jag. Vi parkerar och ringer på, en sköterska öppnar, -Kom in, säger hon. Vi går upp för trappan, jag känner hur mitt hjärta slår och jag blir helt varm i kroppen. Där, där sitter farmor, till bords i sin rullstol. Jag får svälja för att inte börja gråta, jag drar på mig ett leende och stiger in.. -Hej, säger vi till alla vårdtagare! -Hej, får vi till svar. Farmor hänger med huvudet, hon sover. Jag går fram till henne och klämmer henne på axeln och armen, inget gensvar.. Ställer mig framför henne, men kommer på att hon är blind. En sköterska kommer, hon föreslår att vi ska köra in med farmor på hennes rum för att kunna prata ostört och högt. Pappa har varnat mig innan vi körde hit, han berättade att farmor sällan har koll på vem man är, att hon nästan aldrig säger något eller svarar när man pratar med henne. Jag gör ett försök, tar tag i henne, håller henne i handen och säger med gråten i halsen: -Hej farmor, det är Mariett?.. -Hej, får jag till svar.. Jag berättar lite om vad som föregår hemma, om mina syskon och min familj. Farmor piggnar till och svarar mig hela tiden. Jag tittar på pappa, jag kan se en förvåning och en lättnad i hans ögon. Jag berättar vidare, säger att vi firat pappa och att vi ätit farmors berömda Kålsoppa till middag, hon skrattar till och säger: -Jasså? Sen, helt plötsligt säger farmor med en nästan skällande röst:
-Det var längesedan du var här! Jag stannar upp, blir helt varm i kroppen igen, och tänker va? Finns det en chans att hon vet vem jag är? Jag tittar på pappa igen men han skakar på huvudet som ett tecken, jag får inte bli besviken eller ledsen, menar han. Jag sväljer, tar mod till mig och frågar farmor:
-Farmor, hör du vem jag är? -Om jag hör vem du är? Svarar hon.. -Ja, gör du det? Väntan på svaret känns som en evighet, jag är rädd.. Farmor svarar: -Ja, det är Mariett! Nu kommer tårarna som jag kämpat med att hålla tillbaka, jag andas ett par djupa och svarar henne: -Ja det är jag, jag vet att jag inte har hälsat på dig på länge, förlåt, jag ska komma oftare. Jag pratar vidare om allt möjligt, farmor hänger med. Jag berättar att Malte (Elijah) snart fyller fyra år, då svarar hon mig: -Ja tiden går fort och sen säger hon -Han fyller år på nyårsd.. eller nej (hon rättar sig själv) ..nyårsafton. -Ja det stämmer säger jag och berättar vidare om Charly som också heter Svea efter henne.. När vi sen har pratat färdigt, rullar vi ut farmor till matsalen igen, hon ska nu äta.. Vi säger hejdå och jag lovar att jag snart ska komma tillbaka.

Jag vet att det bara är en tidsfråga innan farmor inte mins mig längre, jag avskyr vad åldern gör mot våra anhöriga. De säger att Demens är de anhörigas sjukdom, det är vi som lider mest. Jag kan svara för att jag lider, jag lider, men inte för mig själv utan för farmor.. Nu kommer jag hälsa på henne regelbundet, jag har övervunnit min rädsla. Jag måste och vill, jag vill finnas där och vara den “varma handen” vare sig hon kommer ihåg mig eller inte..

-Jag älskar dig Farmor! ♥

Det busas en hel del, Alize och Dixie är bra kompisar trots att de bara känt varandra i en vecka =) "Detta kan vara början till en god bekantskap" Hihi! Alize är så snäll och tillgiven. Hon är verkligen en speciell och rolig hund. Hoppas att Dixie också blir lika tillgiven. Lilla Dixie, hon är ungefär lika stor eller liten som Alize. Om några veckor kommer katten att vara större än hunden, Hehe! Roligt =) Alize blev så glad när mamma och jag kom hem med Dixie, -Ååh en kompis till mig?!? Dixie trivs hos mamma och pappa, hon är en luden och kelen liten kisse ♥

Idag har Elijah varit hemma från dagis, han har ont i sitt ben, inte det han brutit utan det andra och han haltar lite. Jag har ingen aning om vad han har hittat på, han var på dagis en stund igår så det är inte omöjligt att han har sprungit och trillat eller sträckt sig där? Jaja, det går över så småningom. Han är en hjälte, mammas älskade Elijah! Vi har lekt hela förmiddagen, barnen och jag. När Charly vilade, passade vi på att plocka fram Elijahs lego. Vi byggde hus, bilar, helikoptrar och djur som vi sedan lekte med. Elijah älskar sitt lego men vi kan inte ha det framme mer än när lillan sover eftersom hon också leker på Elijahs rum och stoppar allt hon kommer över i munnen. Snart får Dennis och jag ta tag i varandra och införskaffa oss en schysst bäddsoffa så att Charly kan få sitt eget rum. Då kommer hon nog sova bättre om nätterna tror jag, hon störs rätt mycket av Dennis snarkningar, vilket jag förstår för det gör nämligen jag också! Hon ska få ett ljust rum, och en lila fondvägg =) Sen kommer jag nog måla något fint på någon av väggarna. Det ska jag även göra på Elijahs vägg när hans rum ska göras vid.

 
Elijah pratar om tomten mer än någonsin just nu =) Han frågar något om tomten så gott som varje dag. Jag är övertygad om att han kommer tycka lika mycket om julpynt, pyssel och julbak som mor sin. Vi ska köpa en ljusstake till honom som han kan ha i sitt fönster, jag har hittat en fin en som ska beställas, sen ska jag sy gardiner till honom med något fint julmotiv på =) Tomtar och adventskalender har han redan. Det kommer bli riktigt mysigt när det blir dags för att pynta, då kan vi fixa och dona tillsammans med Elijah, roligt när han nu förstår vad julen (för barn) innebär.

I år kommer vi att fira Nyårsafton hemma hos och med Emelie och Alex, Tack för inbjudan! Elijah kommer att ha sitt kalas som vanligt samma dag, och i år kommer vi bjuda på kakor och tårta, så nu vet ni det =)

En av Charlys bilder är nu med i ”Jag har blixten i ögat” tävlingen på Fotograf Maries (Svedala) hemsida som nr: 030. Så här ser den ut..


En av mina favoritbilder ♥

Nu kallar mannen // Mariett..

Örk, jag mår skit!.. Var på maskeradfest i lördags, klädde ut mig till Cowboy =) och sminkade syrran full med öppna sår och lite knivhugg här och där. Jag vet inte riktigt vad Evve skulle föreställa men hon hade en leopardklänning på sig och en svart peruk så hon såg ut som en styckad indian eller nått? Haha! Festen var rolig, och nästa alla hade klätt ut sig, men för min del slutade den tidigt. Kl: 22.00 började jag sakta men säkert känna att “något” var på gång i magen på mig, detta något är gallsten. Öööh tänkte jag, fan inte nuu!! Men jag fick snällt ta mig ner till Evve och Johans lägenhet för att ta smärtstillande och lägga mig i deras soffa och uthärda kramperna som följde.. Fick tre krampanfall på mindre än två timmar, det sista anfallet slog ut mig.. Jag somnade och vaknade en stund senare. Evve hade kommit ner för att ta hand om mig, hon var orolig och låg i soffan bredvid ♥ Jag gick hem och när jag väl kom innanför dörren satte skiten igång igen, denna gången trodde jag att jag skulle dö av smärta. Alla organen i magen krampade, min rygg strålade av smärta, jag kunde inte andas. Ville bara checka ut! Tog ytterligare smärtstillande och gick i säng.. Sen låg jag från och till med kramper hela natten, så när jag vaknade på morgonen var jag helt slut. Hela söndagen var förstörd, jag fick ligga på soffan och sova för jag får sån ångest när jag stänger in mig en hel dag på rummet. Dennis fick laga mat, halleluja! Jag kunde inte äta ett skit på hela dagen, någon köttbulle fick jag ner och en banan lite senare, det var allt. Nu har jag fått i mig en macka och känner mig mycket bättre men inte bra.. Dennis är hemma från jobbet idag för att ta hand om barnen och passa upp mig ;) Jag ligger på hela ryggen och skriver, har så tråkigt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hatar att vara sjuk!!





Usch, det här var ansträngande ;)

Ha en bra dag //Marre..

Då var det snart helg igen, kul! På lördag ska jag till Emelie på maskeradfest, jag vet vad jag ska klä ut mig till, kryss i taket! Jag försöker övertala Evve att klä ut sig till Alien, så jag kan jaga, skjuta ner henne ;) Hehe!

Det går lång tid mellan gångerna jag bloggar nu, det beror på att jag inte har tiden. Jag har målat en del på sistone, både glas och muggar, har även skissat litta. Slänger upp en bild på en beställning..


Ingen bra bild men den får duga..