.www.mariettdavalon.blogg.se

Till Farfar ♥

Tack! Tack för ditt engagemang, för din omsorg, för din kärlek! Tack för dig, Farfar! Det är med stor sorg i mitt hjärta jag skriver detta brev till dig. Detta avskedsbrev?.. 86 år är ingen ålder, men för en sjuk man som du var detta väntat. I många, långa dagar har du kämpat, men nu är du äntligen “fri”. Fri från smärtor och sjukdom. Jag var hos dig idag, en liten stund. Martin och Evelina sa också adjö. Vi har pratat om minnen vi har av dig och farmor, viktiga minnen, minnen vi har tillsammans med er. Jag tänker tillbaka på den tiden då du var frisk, när du och farmor bodde i huset. Jag stänger mina ögon och ser då mig själv som liten hemma hos dig. Känslan jag hade när jag hälsade på, besöker mig på nytt. Känslan av kärlek och värme. Jag minns dofter, hur “huset” luktade, hur du luktade. Jag minns när vi spelade Fia med knuff och Finns i sjön, när du byggde legogarage till Martins bilar. Jag minns hur din snickarbod såg ut, alla verk av dig. Ditt snickeri och din målning. Jag minns Rumpnissarna som bodde i källaren “grunden”. Jag minns framförallt din kärlek till ditt dragspel. Hur vi har lyssnat men även sjungit tillsammans. Jag minns er heltäckningsmatta på ovanvåningen, den som jag älskade att ligga på när vi tittade på Åsa Nisse och OS. Jag minns våra lördagar när vi spelade Bingo. Jag minns alla gånger du uppmuntrat och pepprat mig till att måla, skapa. Vi ett tillfälle utmanade du mig att rita av Pluto (hunden). Vi skulle göra en klädhängare av motivet. Jag fick kalkera av min deformerade hund på en planka, såga ut den själv, slipa och måla Pluto. Spika fast krokar och öglor. Ja du lärde mig att skapa något från grunden den gången. Du Farfar, du har påverkat mig mycket genom ditt engagemang. Du har alltid trott på mig, mitt skapande, det var du som sa till mig att satsa på “konsten”. Du sparade mina verk, mina serier och målningar. Jag har så många fina minnen av dig, och kan omöjligt få ner alla här. Allt jag minns har en betydelse på ett eller annat vis. Jag minns dina tårtor med linser på. Jag minns ditt stora sötsug, du älskade choklad och ostbågar. Jag minns de gånger jag fick följa med dig och Farmor över till Norrehed och äta. Jag minns dig Farfar. Du var en fin man och världens bästa Farfar. Du var en glad och rolig man. Ditt skratt och hur du gned dina händer minns jag tydligt. Du lärde mig att “fisa” med händerna. Dina långa och fantastiska berättelser om dig själv och “tiden” förr. Jag skulle kunna sitta här hela dagen och natten och bara skriva en massa fina minnen av dig och oss. En sista sak, jag minns alla gånger jag fick vila hos dig , du stoppade om mig och höll om mig under tiden. Lukten av din och Farmors säng kommer jag ihåg. Jag fick bädda ner mig och ligga där så länge jag ville, när jag ville. Du är i mina ögon, då, nu och för alltid bäst!

Så Tack! Tack för allt! Tack för dig!

Jag älskar dig Farfar! Du lämnar oss fysiskt, men i våra tankar finns du alltid kvar. Alltid! ♥